Idag har jag varit så duktig att jag har storstädat mitt rum, gjort läxorna och varit ute och gått från kl 17.00-20.00, - Närmre bestämt från norra Alcobendas(där jag bor utanför allt och alla) till La moraleja. Bra va?!

Nu är jag så trött och hungrig att jag knappt vet vad, så ska försöka ta mig in i duschen nu, äta och sedan lägga mig och kolla lite på älskade gossip girl. Snart drar tredje veckan här i spanien igång.. Då får vi se om jag lyckas klara mig ur den också! So long!

(detta inlägget publicerades lite sent, det skulle egentligen publiceras vid 20.30, ifall det skulle vara någon som bryr sig.. hehe)

Det som är jobbigast med att vara här är att sakna kärleken. Jag har valt att hitta på en massa när jag väl är här i Spanien för att fördriva tiden och inte tänka för mycket på det där hemma. Jag kan se hemskheter på gatorna i stan, jag kan se en skräckfilm - men ingenting gör så ont som när jag ser kärlek. Kan vara i stan eller på film. Att se kärlek får mig att sakna min pojkvän så mycket mer att det nästan gör ont i kroppen. Men vad ska man göra, kärlek finns överallt vart man än går? Men min kärlek finns hemma i sverige..

blair och nate i gossip girl, jag kan inte beskriva hur ont det gör att se detta..

Till att börja med vill jag bara säga att min föräldrar är de bästa som finns! Så gulliga, underbara och sjukt dålig humor båda två. Men jag gillar de båda för både de bra och dåliga egenskaperna, det är det som gör dem så himla fantastiska!


Pappa är en av de finaste människorna jag vet. Inte för att han är så himla snäll och rolig utan för att han är så vilse och förvirrad ibland. Pappa är den jag ringer till när jag behöver uppmuntran och han är den som lyssnar vad jag än pratar om. Pappa är inte bara min pappa, snarare än fin vän till mig. För med pappa pratar jag om allt, med pappa kan jag skratta tills jag börjar gråta och med honom bråkar jag aldrig. Min pappa är så genomgod man bara kan vara och helt enkelt den bästa pappan som finns. (pappa och lillasyster Ellen på bilden, för ett år sedan)

Mamma är den bästa människan i hela världen enligt mig. Även om hon kan vara pain in the ass emellanåt så vet jag att hon bara vill väl. Mamma sätter alltid alla andras behov före hennes egna, hon är den som tänker på alla andra före sig själv. Mamma vet allt om mig, och då menar jag verkligen allt(även de saker en mamma inte bör veta om sin dotter). Hon är min bästa vän. Bara se hur söt hon är på bilden ovan! Vem kan inte bli glad av att se de leendet? Min mamma är en glädjespridare och också den bästa som finns.